Ingen eller reducerad jordbearbetning innebär att man sår eller planterar en ny gröda efter skörden utan att först plöja jorden. På så sätt blir jorden mindre störd, även om man ofta harvar (skär) jorden för att göra det möjligt att så frön.
Cultural landscape before NbS have been implemented
Cultural landscape after NbS have been implemented
I kulturlandskap där man odlar åkermark för växtproduktion.
Plöjningsfri odling har potential att motverka samhällsutmaningar som främst rör biologisk mångfald, livsmedelsförsörjning, begränsning av och anpassning till klimatförändringar, katastrofrisker och katastrofberedskap samt vattenhantering. Detta sker på följande sätt:
Ökad mikrobiell aktivitet i marken
Förbättrad integritet i markens ekosystem
Förbättrade livsmiljöer för ryggradslösa djur
Ökad mängd organiskt kol i marken på lång sikt
Minskade utsläpp av växthusgaser
Minskad jorderosion
Minskat läckage av näringsämnen
I stället för att plöja jorden efter skörden utförs vanligtvis en lättare och grundare harvning för att minska ogräset och göra plats för samtidig sådd eller plantering. Ibland används specialmaskiner för att förbereda marken före sådd eller plantering, men det är också möjligt att använda befintliga harvar.
Att inte plöja jorden har vanligtvis fördelarna att det minskar störningen av markekosystemen, inklusive svampmycelnätverk och daggmaskar. Jordbearbetning utan djupharvning kan också bidra till förbättrade livsmiljöer för ryggradslösa djur, till exempel skalbaggar och spindlar som är viktiga för biologisk skadedjursbekämpning.
Plöjningsfri odling kan också minska utsläppen av växthusgaser genom att begränsa skador på markorganismer. Det kan även stabilisera nivån av organiskt kol i marken, vilket bidrar till friskare jordar och bättre skördar. Andra fördelar kan vara att jordbruket blir mer motståndskraftigt mot vädervariationer, till exempel genom att den vattenhållande förmågan ökar. Risken för erosion minskar vanligtvis, kanske med störst effekt för lössjordar.
Genom att inte plöja ner ogräset måste det tas om hand på annat sätt. En del lantbrukare använder ogräsmedel, vilket ökar den totala mängden bekämpningsmedel som kommer ut i miljön och kan dessutom innebära en kostnad för lantbrukaren. Andra tekniker som också kan användas är tät sådd, täckdikning, växelbruk (särskilt mellan bredbladiga växter och gräs) och samodling.
Jordbruk med reducerad eller ingen jordbearbetning är nu en väletablerad metod i många delar av världen där plöjning tidigare var den vanliga metoden.
Det kan bli en lägre kostnad i form av minskad bränsleförbrukning när plöjning undviks. Det kan finnas en initialkostnad för maskiner för alternativa metoder. Vissa odlingssystem minskar ogräset genom att bespruta fälten innan de harvas, och här kan kostnaden för bekämpningsmedel öka.
Blanco-Canqui, H., & Ruis, S. J. (2018). No-tillage and soil physical environment. Geoderma, 326, 164-200.
Li, Z., Zhang, Q., Li, Z., Qiao, Y., Du, K., Yue, Z., ... & Li, F. (2023). Responses of soil greenhouse gas emissions to no-tillage: A global meta-analysis. Sustainable Production and Consumption, 36, 479-492.
Mathew, R. P., Feng, Y., Githinji, L., Ankumah, R., & Balkcom, K. S. (2012). Impact of no‐tillage and conventional tillage systems on soil microbial communities. Applied and Environmental Soil Science, 2012(1), 548620.
