Naturnära skogsbruk

Vad

Naturnära skogsbruk är ett koncept som föreslås i EU:s skogsstrategi för 2030, som syftar till att förbättra bevarandevärdena och klimatresiliensen hos multifunktionellt brukade skogar i Europa. Det omfattar skogsbruk som tar hänsyn till de naturliga variationerna i skogsekosystemen, exempelvis skogsbruk med naturvårdshänsyn, störningsbaserat skogsbruk, kontinuitetsskogsbruk och restaurerande skogsbruk. 

Var

Ett mer naturnära skogsbruk kan vara en NBS i både privata och offentliga skogar. 

Varför

Vi behöver skogsbruksmetoder som kan uppnå en balans mellan intensivt skogsbruk, som syftar till att effektivt leverera ekonomiska värden, och ett skogsbruk som främjar värden som biologisk mångfald, kolbindning, motståndskraft och anpassningsförmåga. Skogsekosystemens växande roll för människors välbefinnande är en viktig samhällelig drivkraft för förändringar i skogsbruksmetoderna. 

Skogarna i de nordiska länderna har varit föremål för intensivt och långvarigt skogsbruk. Fokus på träproduktion har resulterat i en förenkling och likformighet av skogarna, som oftast representeras av ett fåtal arter och träd i med samma ålder. I naturliga skogar orsakas störningar av brand, vind, insekts- och svampangrepp, vilka förekommer i olika omfattning, från att enstaka träd eller trädgrupper dör till storskalig påverkan där hela bestånd ersätts.  Den naturliga störningsregimen skapar en dynamisk mosaik av skogar som kännetecknas av strukturell mångfald i flera skalor av livsmiljöer för skogslevande organismer. 

Naturnära skogsbruk tar itu med flera samhällsutmaningar, först och främst bidrar den till en ökad biologisk mångfald, och en anpassning till och begränsning av klimatförändringar jämfört med konventionellt intensivbrukade skogar. Naturnära skogar är mer motståndskraftiga, och därför är denna NbS ett bra tillvägagångssätt för att hantera katastrofrisker och katastrofberedskap och kan bidra till människors hälsa och välbefinnande. Naturnära skogar längs vattendrag påverkar vattenkvaliteten positivt och är därför en bra NBS för att hantera den samhälleliga utmaningen för en hållbar vattenförvaltning.  

Hur

Naturnära skogsbruk är en övergripande ”paraplyterm” som sammanfattar idén ”att följa och stödja naturen” inom skogsbruket. Olika länder och regioner behöver olika metoder för adaptiv förvaltning. Ett naturnära skogsbruk är inte en snabb lösning utan bygger på långsiktiga åtgärder. Effekterna av skötselåtgärderna måste regelbundet övervakas och utvärderas för att de ska kunna anpassas. 

Skogsbruk med naturhänsyn innebär att levande träd, undervegetation och död ved avsiktligt lämnas kvar på avverkningsytor för att upprätthålla ekologiska processer och öka den biologiska mångfalden. Det kan med framgång tillämpas i alla skogsekosystem. 

Störningsbaserat skogsbruk syftar till att efterlikna naturlig störningsdynamik på bestånds- och landskapsskala genom skötselmetoder som påverkar skogsstruktur och landskapsmönster. Denna skötselmetod bygger på antagandet att naturliga störningar är en viktig process för att upprätthålla mångfalden av ekosystemstrukturer, arter och funktioner samt adaptiv och evolutionär potential, som bidrar med ekosystemtjänster som stöder människors välbefinnande. Skötselmetoder inkluderar kvarlämnade av trädgrupper, död ved samt att efterlikna skogsbränder genom föreskriven bränning. 

Hyggesfritt skogsbruk (eller blädning) är en hållbar skogsbruksmetod som upprätthåller ett permanent krontak i skogen. Det innebär selektiv avverkning av enskilda eller små grupper av träd, vilket gör att ljuset når skogsbotten och att nya plantor kan växa. 

De naturnära skötselmetoderna bygger på följande huvudprinciper: 

  • Alla skogsbruksmetoder syftar till att skapa och bibehålla varierande skogsbestånd och landskap. Föryngringsområden följer naturliga ekosystemgränser. 

  • Naturlig föryngring är att föredra framför plantering. Markberedning på föryngringsytor undviks. 

  • När levande träd behålls är trädgrupper vanligtvis bättre än enskilda träd för att stödja kontinuiteten i mikroklimatet. Grupper av träd av olika arter, ålder och storlek med undervegetation och död ved är idealiska. Man bör helst behålla gamla, stora, skadade eller försvagade träd som erbjuder mikrohabitat (håligheter, fågelbon etcetera) för olika organismer, eller träd som har potential att bli gamla eller stora och utveckla mikrohabitat. All stående och nedfallen död ved, inklusive högstubbar, samt döende och döda träd ska sparas vid slutavverkning. 

  • Att bevara viktiga livsmiljöer och ekologiskt fungerande buffertzoner längs vattendrag och i ekotoner med skogbevuxen torvmark i brukade skogar gynnar den biologisk mångfalden. 

  • Vid skötsel av unga trädbestånd bevaras plantor, undervegetation och buskar. Monokulturer bör undvikas. Befintliga plantor av en, sälg, hassel, rönn, lind, ek, ask, alm och lönn ska inte tas bort om de inte påtagligt påverkar utvecklingen av plantor från kulturväxter. 

  • Vid kommersiell gallring (mellanliggande avverkningar) ska kvarvarande träd, inklusive både friska träd och livsmiljöträd (träd med håligheter, skadade och ruttnande träd), liksom alla stående döda träd, stockar och stubbar lämnas orörda. Det rekommenderas att man behåller blandningen av trädarter samt att man behåller öppna tillväxtytor och bevarar befintliga snår för viltvård. 

  • Död ved i form av lågor, stockar eller högstubbar bör bevaras eller skapas i alla skeden av skogsbruket och i alla system. 

  • Skogsbruksmetoder som främjar träd av olika ålder - exempelvis selektiv avverkning och luckhuggning - efterliknar naturliga störningsmönster och naturlig strukturell variation i skogsbestånd och landskap bättre än konventionellt intensivt likåldrigt skogsbruk. Samma principer gäller: värdefulla livsmiljöer ska undantas från avverkning, kvarlämnade träd och snår ska lämnas och inblandning av olika trädslag ska gynnas. All befintlig död ved bör bevaras. 

Skörd av energived bör undvikas i så stor utsträckning som möjligt eftersom avlägsnande av biomassa innebär avlägsnande av substrat och livsmiljöer för en stor grupp skogslevande arter, liksom näringsämnen och kol, med negativa effekter för biologisk mångfald, näringsbalans samt kolinlagring och andra ekosystemtjänster i skogslandskap.   

Nedan kan du se exempel på naturnära skogsbruk: kvarlämnade högstubbar, vindfällda träd, trädgrupper med blandade arter och luckhuggning med riklig naturlig föryngring.

Effekter

De positiva effekterna omfattar förbättrade ekosystemtjänster i skogsekosystemen, till exempel vattenkvalitet, markhälsa och estetiska rekreationsvärden i skogslandskapet. 

Möjliga negativa bieffekter kan vara risker för skadedjur och sjukdomar, misslyckad trädföryngring och mindre ekonomiskt utfall per område. Detta kan leda till en mer intensiv skötsel i andra områden om den totala ekonomiska avkastningen förväntas vara konstant eller öka. 

I ett förändrat klimat kan skogsstadier efter störningar möta en ökad risk för att föryngringen misslyckas. Förvaltningsalternativen kan omfatta att hjälpa arter att migrera och lämna kvar naturliga störningar, till exempel död ved, som främjar trädförnyelsen. 

Kvarlämnade livsmiljöträd samt färska stockar och stubbar kan koloniseras av skadedjur när det gäller mottagliga arter (till exempel gran och barkborre). Detta kan medföra ekonomiska förluster för skogsägarna. I ett varierat skogslandskap med död ved i olika nedbrytningsstadier finns det dock större populationer av barkborrarnas naturliga fiender, vilket gör stora utbrott mindre sannolika. Det bör vara ett mål att undvika all avverkning av döende och vindfällda träd. 

ATT BEAKTA

  • Människors säkerhet bör beaktas när olika trädfällningar utförs. 

  • Användningen av skog styrs huvudsakligen av skogslagstiftning, kriterier för skogscertifiering och riktlinjer för skogsförvaltning. I många nordiska länder har skogslagstiftningen och riktlinjerna för skogsbruk uppmärksammat skogsbruksmetoder som främjar åldersvariation och bevarandet av kritiska strukturella element ifrån 1990-talet och framåt. Principerna för ett mer naturnära skogsbruk bör dock beaktas bättre i skogsbruket för att skydda den biologiska mångfalden. 

  • Det finns ett behov av att se över befintliga subventions- och skattesystem som påverkar det privata skogsbruket, och att överväga hur dessa kan ändras för att främja införandet av ett naturnära skogsbruk. 

  • I skogsvårdslagarna i de nordiska länderna anges att volymer av nyligen döda granar som överstiger 10 m3/ha skall avlägsnas före mitten av juli för att undvika skador av den europeiska granbarkborren (Ips typographus), och att volymer av nyligen döda tallar som överstiger 20 m3/ha skall avlägsnas före början av juli för att undvika skador av tallkapuschongbagge (Tomicus piniperda) och mindre tallkapuschongbagge (T. minor). Gammal död ved utgör inte någon risk för spridning av barkborrar till levande bestånd och bör därför sparas. 

Kostnad

  • Ett mer naturnära skogsbruk kan i ett kort tidsperspektiv innebära lägre avkastning från avverkning. 

  • Om det politiska målet är att bibehålla samma eller högre avverkningsvolymer kommer det att finnas ett behov av att avverka på något större områden. Detta kan leda till högre kostnader för byggandet av skogsvägar, transporter etcetera. Nya avverkningssystem i kombination med ökat skogsskydd kan dock öppna möjligheter till inkomster från andra ekosystemtjänster än timmerproduktion, till exempel olika rekreationsmöjligheter etcetera. Naturlig föryngring är billigare jämfört med föryngring genom plantering, men kan leda till långsammare föryngring och eventuellt förlänga tiden till nästa avverkning.

Plats: södra Finland (Isojärvi forskningsområde, Kuhmoinen) och östra centrala Finland (Ruunaa forskningsområde, Lieksa) 

Vilken ekosystemtyp: Skogar  

Titel/namn på det nationella stödprogrammet: Störningsbaserad skogsskötsel 

Sammanfattning: Ett storskaligt och långsiktigt forsknings- och utvecklingsprojekt, Forest management inspired by natural disturbance dynamics (DISTDYN), inleddes i Finland 2009. Syftet är att undersöka hur variationen av avverkningsmetoder i rumslig och tidsmässig skala av påverkar skogsstruktur och biota. De avverkningsmetoder som används i projektet är selektiv avverkning, luckhuggning, partiell avverkning och kalavverkning med varierande kvarlämnande av träd. Rehabilitering tillämpas också eftersom död ved avsiktligt ökas vid avverkning. Motivationen för projektet ligger i det växande intresset för att använda naturliga störning som inspiration för förvaltning av skogsekosystem och i insikten om att störningar i medelstor till liten skala är ett karakteristiskt inslag i oskötta skogar i Fennoskandien. Effekterna av avverkningsmetoderna studeras på beståndsnivå. En unik aspekt av projektet är dock att man fokuserar på effekterna av olika avverkningsmetoder på landskapsnivå genom att jämföra ca 150 hektar stora landskapsenheter med olika avverkningsregimer. Sammantaget syftar projektet till att skapa en långsiktig tvärvetenskaplig forskningsinfrastruktur. Det tar också upp centrala frågor om förvaltning av skogsekosystem, inklusive ekologiska, virkesproduktionsmässiga, ekonomiska och sociokulturella resultat av alternativa avverkningsmetoder. 

Kontakt: Prof. Koivula Matti (LUKE), Natural Resources Institute Finland, matti.koivula@luke.fi 

Relevanta länkar till dokument: Forest management inspired by natural disturbance dynamics (DISTDYN) – a long-term research and deve (tandfonline.com) 

Specific location: Municipality of Oslo 

Which ecosystem type: Forest 

Title/ name of the NbS: Multifunctional forestry 

Summary: The municipality of Oslo aims to do economically profitable forestry that also protects biodiversity values, allows for versatile outdoor recreation possibilities, as well as contributes to climate change mitigation both through carbon sequestration in the forest ecosystem and through providing wood biomass for substitution of fossil-based materials. While the dominant harvest form in Norway is clear-cutting, the municipality of Oslo applies continuous-cover forestry where site conditions are appropriate for it. Clear-cutting is applied in sites not well suited for continuous-cover forestry. Nitrogen fertilizer is not used in forestry because of the uncertainty of its impacts on biodiversity. Much of the regeneration is natural, but planting is done in clear-cut sites and is also used to complement natural regeneration. The forests in Oslo municipality are currently in a transition phase from clear-cutting dominance to a larger share of continuous-cover forestry, as it takes time to convert traditionally managed forests into forests with greater variation in both structure, age and tree species. 

Contact: Esben Kirk Hansen, esben.kirk.hansen@bym.oslo.kommune.no, Lisa Näsholm, lisa.naesholm@bym.oslo.kommune.no, Knut Johansson, knut.johansson@bym.oslo.kommune.no, Bymiljøetaten, municipality of Oslo 

Relevant links to documentation: Inkludering-av-klimahensyn-i-Oslo-kommunes-skoger.pdf 

Specific location: Municipality of Eidskog 

Which ecosystem type: Forest 

Title/name of the NbS: Variable retention forestry 

Summary: The municipality forest of Eidskog aims to carry out active forestry and at the same time facilitate for higher biodiversity. Their approach, the so-called Eidskog-method, represents variable retention forestry that they implement in all kinds of Norway spruce (Picea abies) and Scots pine (Pinus sylvestris) stands.  

Before logging, employees in the municipality forest manually mark all the future retention trees in each stand. They select the retention trees so that they are scattered all over the stand, which is in considerable contrast to traditional clear-cuts, where the retention trees are most often set aside in groups and clusters. On-site individual selection of the future retention trees enables targeting the largest and most vital trees in the stand. In addition, they set aside a minimum of one extra (relative to the requirement of the Norwegian PEFC forest standard) retention tree per 1000 m2, so that stands harvested using the Eidskog-method contain at least two living retention trees per 1000 m2. All dead trees are also retained. As an additional contribution to maintain forest biodiversity in some of the stands, they set aside small areas with particularly high biological value. For instance, areas with extraordinary old and/or big trees, humid microclimate as well as parts that considerably deviate from the rest of the stand, for example areas with big stones and boulders which affects tree species composition and their age structure.    

After the first three years of implementing the Eidskog-method, the harvested stands differ visually considerably from traditional clear-cuts, the amounts of dead wood have increased substantially and the retention trees are remarkably stable. So far only a small fraction of the >1500 retention trees set aside have fallen down because of heavy wind or snow.  

Contact: John Wirkola Dirksen, the municipality of Eidskog, jwd@eidskog.kommune.no 

Relevant links to documentation: https://www.eidskog.kommune.no/tjenester/teknikk-plan-og-naring/skog-og-landbruk/skogbruk/kommuneskogen/ 

Ecological background: characteristic features of old-growth forests  

Guidelines and principles 

  • Larsen, J. B., Angelstam, P., Bauhus, J., Carvalho, J. F., Diaci, J., Dobrowolska, D., ... & Schuck, A. (2022). Closer-to-Nature Forest Management. From Science to Policy 12 (Vol. 12, pp. 1-54). EFI European Forest Institute. (EFI_fstp_12_2022.pdf (unito.it) Scientific book 

  • Korhonen, K.T., Huuskonen, S., Kolström, T., Kurttila, M., Punttila, P., Siitonen, J. & Syrjänen, K. 2021. Closer-to-nature forest management approaches in Finland. Natural resources and bioeconomy studies 83/2021. Natural Resources Institute Finland. Helsinki. 25 p. Closer-to-nature forest management approaches in Finland (luke.fi) Scientific report 

  • Messier, C., Puettmann, K.J. and Coates, K.D. eds., 2013. Managing forests as complex adaptive systems: building resilience to the challenge of global change. Routledge. Scientific article 

  • Metsänhoidon suositukset - Tapio Webpage, handbook on closer-to-nature forest management in private forests in Finland according to the recommendations by Tapio, in Finnish and Swedish 

Scientific evidence on the impact of NBS, case studies 

  • Koivula, M., Louhi, P., Miettinen, J., Nieminen, M., Piirainen, S., Punttila, P. & Siitonen, J. 2022. Talousmetsien luonnonhoidon ekologisten vaikutusten synteesi. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 60/2022. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 83 s. Talousmetsien luonnonhoidon ekologisten vaikutusten synteesi (luke.fi) Scientific report, in Finnish  

  • Larsen, J.B., 2012. Close-to-nature forest management: the Danish approach to sustainable forestry. Sustainable forest management—current research, pp.199-218. Scientific article 

  • Coll, L., Ameztegui, A., Collet, C., Löf, M., Mason, B., Pach, M., ... & Ponette, Q. (2018). Knowledge gaps about mixed forests: What do European forest managers want to know and what answers can science provide?. Forest Ecology and Management, 407, 106-115. content (udl.cat) Scientific article , includes a methodology of creating mixed forests