SI: Återmeandring kan skydda områden nedströms från översvämningar. Under perioder med medelhöga till höga nederbördsmängder eller fördröjda översvämningar, eftersom vattnets rörelse kommer att vara långsammare i den återmeandrade sträckan jämfört med den rätade sträckan. Denna fördel kan förstärkas om svämplanet höjs (SII).  

SII: Återmeandring kan bidra till minskade utsläpp av växthusgaser om det tillämpas i låglänta områden med medelhögt till högt innehåll av organiskt kol i marken genom att minska koldioxidutsläppen från området. Dessutom kan återmeandring också förbättra koldioxidbindningen från atmosfären och därmed återställa naturliga kolsänkor.   

SI Skyddar områden nedströms från översvämningar: Återmeandrade flodsträckor har en längre flödesväg för vatten och återmeandring kan därför skydda områden nedströms från översvämningar under perioder med medelhög till hög nederbörd. De kan också fördröja översvämningar genom att hålla kvar vatten inom området. Denna fördel beror på längden på den återmeandrade sektionen och vattendragets läge i förhållande till den omgivande miljön. Denna fördel kan förstärkas om svämplanet höjs. 

SII Skydda områden nedströms från översvämningar: Avrinningen genom vattendraget minskar när den omgivande marken översvämmas. Följaktligen hålls vattnet kvar inom projektområdet och mängden vatten som transporteras till områden nedströms kommer att minska. Detta kan vara mycket fördelaktigt om områden nedströms ska skyddas från översvämningar, exempelvis urbana områden eller jordbruksområden. Hur effektiv återmeandringen är som översvämningsskydd beror på längden på den sträcka som återmeandras, avrinningen och egenskaperna hos den omgivande marken, eftersom alla dessa parametrar påverkar den mängd vatten som kan hållas kvar. Effektiviteten kommer att vara högst i projektområden med låg vattenföring och som är tillräckligt stora för att hålla kvar stora mängder vatten.       

SII Minskade utsläpp av växthusgaser: Minskningen av koldioxidutsläpp kommer att vara störst i områden där den halten av organiskt material i marken hög (>6%) och där vattennivån i vattendraget ligger så nära markytan som möjligt under en stor del av projektområdet. Detta skapar syrefria förhållanden som saktar ned nedbrytningen av det organiska materialet och ger därmed den största minskningen av koldioxidutsläpp.   

SII Minskad övergödning av akvatiska ekosystem: Översvämning av områden med vatten innehållande höga halter kväve kan stimulera kväveavskiljning genom denitrifikation och därmed minska transporten av kväveberikat vatten till nedströms liggande flodområden, sjöar och kustområden.     

SII Utsläpp av metangas: Det finns en hög risk för utsläpp av metangas i områden med stående vatten. Syrefria förhållanden skapar gynnsamma förutsättningar för bildning av metangas genom syrefri nedbrytning, och eftersom metan är en växthusgas, precis som koldioxid, kan metangasutsläpp motverka den positiva effekten av minskade koldioxidutsläpp. Därför är det mycket viktigt att hålla en vattennivå strax under markytan för att minimera denna risk.

SII Mobilisering av fosfor: När tidigare jordbruksmark med höga halter av fosfor översvämmas finns det en stor risk för att fosfor mobiliseras från marken och hamnar i vattendrag och orsakar övergödning av nedströms liggande vattenområden, sjöar och kustområden. Därför bör åtgärder för att minska denna risk övervägas före insatserna. Det kan handla om skörd för att avlägsna näringsämnen i biomassan, avlägsnande av det översta jordlagret eller andra åtgärder.     

SII Förändrad hydrologi utanför projektområdet: När grundvattennivån höjs i ett avsnitt av vattendraget kan det finnas en risk för att vattennivån påverkas i uppströms liggande avsnitt, dräneringsrör och diken som mynnar ut i vattendraget inom projektområdet. Därför bör projektgränsen definieras så att endast låglänta områden omfattas av projektet, medan högre liggande områden undantas. Detta kommer att minska risken för att dräneringsförhållandena utanför projektområdet påverkas negativt.